2014-03-04

Krims Krimtatarer


Krimtatariska, eller ana dilmiz ‘vårt språk’, är ett kiptjakiskt turkiskt tungomål som talas utav ättlingar till de mongoler som under 1200-talet erövrade Krim og som senare blivit uppblandade med andra etniciteter som funnits på Krim, d.v.s. exempelvis goter, hellener og genovesare. Ordet ‘Krim’ är troligen en lämning från mongolerna som kallade halvön för Kerim, ‘befästning’, och de förlade sitt högkvarter där benämnandes det Eski Kerim, eller Eski Krim, ‘gamla fästningen’.

Krimtatarerna har främst bosatt sig på Jailabergens sluttningar. När mongolväldet föll samman så kunde krimtatarerna 1440 bilda ett eget rike, Krimkhanatet, hvilket dock redan från 1475 fick underkasta sig det Osmanska riket men var fortbeständigt relativt autonoma i sin politik. Från 1600-talets slut så började ryssarna visa intresse för halvön varefter man i och med det rysk-osmanska kriget 1768-74 erövrade Krim, anno 1783 lades den ryska svartahavsflottan vid Sevastopol som en manifestation om det ryska styret, hvilket det fortfarande är.

Ytterligare en konsekvens utav övertagandet var att inflyttande ryssar togo över stora markegendomar från krimtatarerna, när ryssarna togo landet så varo över 80 % av Krims befolkning tillhörig den krimtatariska etniciteten, men redan lite mer än hundra år senare så var siffran nere i 34 %.

En krimtatarisk nationell rörelse ledd utav intellektuella uppstod mot slutet utav artonhundratalet og många av krimtatarerna firade även revolutionerna av år 1905 och 1917 inte som en klasskampsseger, utan som en seger över det förtryckande ryska kejsardömet – tatarerna varo hoppfulla om att vinna oberoende et suveränitet. Det tatariska partiet Milli Firqa, ‘nationella partiet’, krävde bland annat en federalisering utav Ryssland med kulturell autonomi av dess minoriteter. Den bolsjevikiska säkerhetspolisen fann ehuru ej deras krav som legitima utan massakrerade tatariska nationalister 1920, men krimtatarerna kommo att lida änn mer under svältåren som kom 1920-22 då svälten drabbade Krim värre än Ukraïna eller Sydryssland även om svältens påverkan på dessa områden blivit långt mycket mera känd, bland annat så svulto hela hälften utav den krimtatariska befolkningen ihjäl i deras huvudstad.

1921 upprättades Krim som en autonom sovjetrepublik för krimtatarerna, men samtidigt såg man till att döda alla intellektuella, eller helt sonika alla utbildade à la khmererna, inklusive det muslimska prästeskapet. In toto beräknas 150 000 tatarer hava dödats eller tvingats i exil under åren 1917-1933, till detta skall läggas den utrensning som skedde 1937-38 som främst berörde alla utbildade tatarer samt prästeskapet. Utrensningen 1917-33 var ehuru bara början då Stalin istället valde att förvisa alla överlevande krimtatarer till Centralasien, efter påstått tyskt samarbete från deras sida så försvann givetvis denna autonomi ock från år 1954 så havandes halvön istället ingått i Ukraïna hvilket den ännu formellt gör, i dagarna ockuperat utav ryska styrkor. Cirka hälften av de deporterade dogo dessutom i umbäranden på vägen.

Stalin hade givetvis rätt i sin syn att krimtatarerna sågo med glädje på att tyskar gjorde inträde på Krim som en motpol mot deras ryska banemänn, men den glädjen höll sig naturligtvis kortvarig. Det tyska styret var dock tvefoldigt, den tyska armén utnyttjade på bästa sätt det tatariska hatet mot sovjeterna men gav inget tillbaka, emedans det civila styret var långt mycket mer protatariskt och man ville återupprätta krimtatarerna som ett Kulturvolk. I syfte att så göra öppnades de tatariska skolorna som varit stängda länge och man stödde aktivt det krimtatariska språket samt tatariska seder samtidigt som en krimtatarisk teater öppnades, tidningar publicerades och det var även i planläggningen att grunda ett tatariskt universitet. Den civila tyska förvaltningen grundade även en muslimsk kommitté där nationalister från före 1917 fick medverka och en beskickning inrättades i Berlin.

Man kan ehuru gott og väl säga att den civila tyska administrationen på Krim totalt missuppfattat vad det Tredje rikets verkliga framtidsplaner gick ut på gällande Krim – tatarerna skulle förslavas först, men sedan förångas eller förvisas. Till Krim – eller Gotaland – skulle istället renrasiga tyskar, främst sydtyroler, flytta. Den tyska planen började igångsättas ock raspolitiken implementeras, hvilket givetvis ledde till att allt fler og fler krimtatarer övergingo till att istället stöjda partisanerna. Sovjetunionen återtog Krim 1944 men då hade redan tiotusentals krimtaterer dödats, deras öde bleknar dock då hela Krims romska befolkning hade fått sätta livet till, detsamma gäller merparten utav judarna et karaiterna som ju förvisso även äro judar, men lite speciella sådana – allt som allt 130 000 personer. Till saken hör även att krimtatarerna inte hjälpte tyskarna i någon större grad, exempelvis så hjälpte dubbelt så många tatarer från Volgaregionen tyskarna utan att bliva förvisade därefter, men visst är det så att runt 20 000 krimtatarer ingick i ett tysklett byförsvar för att försvara sina byar mot ryska och ukrainska partisanövergrepp – runt 50 000 krimtatarer slogos på alla fronter inom de sovjetiska styrkorna. Det ryska styret som kom därefter gjorde dock vad det kunde i syfte att radera ut alla möjliga spår efter krimtatarerna som ju enligt tyskt manér förvisats eller mördats och förneka deras historia, bland annat ändring av ortsnamn, borttagning av monument och traditionella gravplatser, og så vidare. Man kunne således säga att Stalin genomförde Hitlers politik, fast man ariserade ej Krim utan slaviserade istället – sak samma för krimtatarerna.

Krimtatariska talas sammanlagt numera utav kanske 500 000 människor varav kanske hälften till följd utav Stalins politik numera bor i Özbäkistan och kanske en fjärdedel på Krim, men dessa siffror är hela tiden i ökande för de sistnämnda. Borta i Centralasien så fråntogs krimtatarerna även alla lingvistiska et kulturella rättigheter. Många krimtatarer återvänder givetvis numera en masse, med försiktig start efter antistalinismens politik efter 1956, görandes anspråk på sina hävdansvunna marker då Krim ligger dem mycket varmt om hjärtat, likväl faktumet att de äro ättlingar till Djingis Khans här, men de mottas knappast välvilligt av varken ockupanterna eller regimen.

Ett från krimtatariskan utvecklat språk är krimchakiska eller judeokrimtatariska vars talare även de förvisades från sitt ursprungliga krimska hem till Centralasien. Språket står inför en nära förestående utdagelse og antalet talare äro ej ens uppskattningsbart, men förhåller sig antagligen räkneliga på den lägre skalan av räkneorden, den etniska gruppen beräknas ha cirka 600 medlemmar.

Även människor tillhörande det likaledes kiptjakiska språket nogaiska förvisades bort från Krim där de en gång bodde till Centralasien, men folkspillror av dessa åtfinnes även numer inom EU då det sedan emigrationerna efter Krimkriget finns både nogaier samt krimtatarer i östra Rumänien, tillsammans talas språken där av omkring 25 000 individer.

På Krim är det allena ukrainska som är officiellt språk, nu senast ånyo krävt utav den nya ukrainska regimen, till förtret för både det dominerande ryska språket som det minoritetsaktiga krimtatariska.


Detta är givetvis till fullo illegitimt, att respektera samt acceptera minoriteters suveräna framlevning är en förutsättning för att fredlig samexistens skall kunna genomlevas, även förhindrandes externa krafter att självsvådligt gripa in.





















DNDNDNDN, DN

7 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Vilken religion har Krimtatarerna?
    Tack för snabb svar.
    Vänligen
    Mahir Isik

    SvaraRadera
  6. Jag tror inte att ni kommer att svara på den frågan, därför att ni är lömska och fega. Själv hittade jag svaret på Internet.
    Så här är det; Det står att Tatarer är Muslimer. Då vet jag vad ni är för mässiskor.
    Om jag har fel snälla rätta mig.
    De som äter människokött i Syrien. Alltså kannibalerna, vampyrerna zombierna som åker till Syrien från olika länder som Ungern, uzbekistan, Kazakstan, Mongoliet, Chechenien är samma folk som Tatarerna.Eller.
    Nu vet jag det då. Jag har redan svaret. Har jag det fel rätta mig.

    SvaraRadera
  7. Lördagen den 8 mars 2014, attackerades oskyldiga människor på en tågstation i Kina. Då knivhöggs minst 33 människor enligt Internet.
    Attacken ska ha genomförts under lördagen av knivbeväpnade män på Kunming tågstation i den sydvästliga provinsen Yunnan.
    Allt tyder på att det var muslimska män som hör till den Tatar gruppen i Kina utförde dådet. I Syrien också visade de sig att det var Tatarer som kom från olika håll i världen högg människorna med knivar och våldtog icke muslimska kvinnor. Fy fan, må ni brinna i helvette, men för mig är det minsta straffet som ni kan få. Har jag fel rätta mig är ni snälla. Den information som jag hittat på Internet kan vara fel.

    SvaraRadera