2017-12-07

Eurasiens språkfamiljer - En fordomlig historia





https://www.amazon.com/dp/1544758146/ref=cm_sw_su_dp


ISBN-13: 978-1544758145
ISBN-10: 1544758146





https://www.amazon.com/dp/1544758456/ref=cm_sw_su_dp


ISBN-13: 978-1544758459 
ISBN-10: 1544758456 




https://www.amazon.com/dp/1544758650/ref=cm_sw_su_dp

ISBN-13: 978-1544758657 
ISBN-10: 1544758650 

















 












~
 

2017-10-26

Matrimonia ~ Äktenskapsförord


Villkoret om vi skall äktas är:

Jag skall älska dig oavsett vad du gör,
jag skall åtrå dig blint,

din njutning skall alltid komma främst,
jag skall va dig totalt trogen,

du behöver inte vara det


går du med på det?















~

2017-09-29

Erkänn Abchazien och Sydossetien!


Abchazien och Sydossetien har i praktiken varit självständiga sedan strax efter Sovjetunionens fall, områdena har dessutom bara ‘tillhört’ Georgien under tiden som Sovjetunionen var existent, ett arv från georgiern Stalins tid. Detta är faktum, måhända det är dags att erkänna dessa faktum och sluta inskränka sina territoriella tankar i Stalins anda.

Den sista kaspiska tigern i Kaukasus sköts strax utanför Tbilisi samma år som Sydossetien blev en del av Georgien, 1922.

Under hela Georgiens postsovjetiska existens har man framfört en nationalistisk agenda där man önskat invadera, ockupera, samt georgisera befolkningarna i dessa landområden, vilket på grund av deras etniska tillhörighet samt känsla därom varit en absolut icke önskvärd utveckling, för att säga det lamt.

Båda staterna är aktivt hotade av Georgiens koloniala hållning och har efterfrågat stöd från omvärlden, men allena erhållit sådant stöd av Ryssland, i fallet Sydossetien finns även möjligheten att man önskar ingå i Ryssland, då man äskar förenas med Nordossetien, emedans Abchazien inte har några sådana önskemål, inte om ej nöden kräver det i alla fall. Men man verkar hellre välja Ryssland än Georgien, i vilket fall. Ryssland å sin sak har naturligtvis en annan agenda och stödjer inte dessa folk av altruistiska skäl, utan man för en kaukasisk politik som går ut på att söndra och härska, och agerar utefter målet att förminska ner Georgiens ställning i regionen, man gavs här ett väntat, men likväl gyllene tillfälle att så göra.

När Georgien självmant gjorde det dumdristiga, samt folkrättsvidriga, att attackera den självständiga staten Sydossetien så fann sig Ryssland i den situationen att man snabbt replikerade detta, aldrig i syfte att ockupera själva Georgien som viss massmedia samt strategiskt okunniga skrämselpolitiker basunerat ut, utan Rysslands självklara taktik har hela tiden gått ut på att skydda de självständiga staterna från den Georgiska predatorn, samtidigt som man går in i Georgien och destruerar deras militära kapacitet, därav möjlighet att återigen bete sig invasivt, vilket man från georgiskt håll framhåller som en posibilitet, varvid man på köpet får ett försvagat Georgien. Att ockupera Georgien hade varit otroligt dumdristigt från Rysslands sida, både utifrån internationellt håll, samt från den extensiva gerillaföring detta lett till, det kan inte ses som önskvärt på något sätt och vis, förutom i kallakrigsfastnade västsinnen.

Även om Ryssland har en annan agenda så kan man ej benämna det på annat sätt än att Ryssland agerat föredömligt, om än med vissa överdrifter samt civila misstag, men alternativet till Rysslands försvar av Sydossetien hade varit att Georgien återkoloniserat landet vilket lett till misär, förföljelser, gerillakrig, samt som vi redan i dessa dagar sett, etnisk massflykt. Folket vill helt enkelt inte bo under georgiskt tak, och georgierna vill utradera deras etnicitet, Ryssland har helt enkelt ställt sig som garant för dessas staters överlevnad.

Den starkt utrotningshotade kaukasiska leopardens ena sista fäste, är just i Sydossetien.

De mindre staterna Abchazien och särledes Sydossetien är med anledning utav deras isolation till fullo beroende av Ryssland för sitt uppehälle och kvarblivelse då deras existens gränsar till en hostil angriparstat som inte önskar annat än att invasivt inkorporera dessa landområden under sin flagg. Ryssland har nu stärkt sin ställning ytterligare genom att visa på handlingskraft samt att för all överskådlig framtid exkludera Georgien som ockupant av områdena.

Detta är faktum, vad skall vi göra av det?

Det till synes absolut rättfärdigaste att göra, samt taktiskt föredömligaste, torde vara om det internationella samfundet, gärna med EU i spetsen, erkänner de tvenne aktuella staterna som suveräna entiteter, oavsett vad önskade ockupationsmakten Georgien tycker. Anordning utav väl kontrollerade nya folkomröstningar kan göras i aktuella stater för att vidimera önskemålen, men någon större tvekan därom börs ej finnas, särledes ej nu. Anledningarna därtill är många, och många gånger självklara, inte minst med fallet Kosova i sinnet, då staterna har en rättbördig ställning som suveräna stater, historiskt som folkmajoritetiskt, men av mer taktiska skäl kan nämnas att det skulle bryta, eller förminska, Rysslands nu totalt dominerande ställning som extern part i dessa länder, även om den fortsatt naturligtvis skulle vara hegemonisk.

Dels så stabiliserar det omvärldens syn på regionens politik varvid Georgien påsätts press att upphöra med sin koloniala framförhållning att invadera dessa länder. Georgien får helt enkelt acceptera att man har förlorat de landsdelar som ändå aldrig egentligen tillhört dem, ju snabbare desto bättre, resultatet är domfört. Ett internationellt erkännande för dessa stater erbjuder även ett statsteoretiskt skydd så att den Ryska björnen inte tar dem helt till sin famn, om de så nu inte själva väljer.


Tigern är död, skydda leoparden.












~

2017-09-03

Det är fred på jorden!


det är inte bara i Irak som numer fred råder
även Kabul har drabbats av detta fenomen

observera dock att detta enbart gäller männen
det har Migrationsverket bestämt













~

2017-08-23

Våldsam pacificering


Staten Ryssland äskar destruera
angriparstaten Georgiens militära kapacitet

det gör man helt rätt i,
men lämna klusterbomberna därhän














~

2017-08-04

Venèsia ~ Venedig


det historiska centrumet bestående utav 124 småöar, separerade av 178 rii interna, förutom de stora såsom Canal Grande, de alla korsas av 437 broar där runt 90 är helt privata. På dessa öar åtfinns 148 kyrkor och 170 campaniler, trettio mindre än för femhundra år sedan, samt 535 palats

till stadens tågstation Santa Lucia anländer runt 120 tåg per dag, samt intill den enda relativt lilla plats man kan komma med fyrhjulsdrivna åkdon, piazzale Roma, anländer 1400 bussar per dag, samt 80 000 bilar

det historiska centrumet med dess 124 öar emottar 20 miljoner besökare per annum,
det är mer än dubbelt så mycket som hela Sveriges befolkning

jag tycker man borde stänga bron helt för den sunkna biltrafiken, de får stanna på terraferma

med tåg, spårvagn og båt, som närmsta alternativ












~

2017-07-23

2017-07-13

Historien om Kaukasuskonflikten – på förenklad svenska


Högt uppe i de kaukasiska bergen finns ett litet land som heter Khussar Iryston, eller Sydossetien, där bor inte så många människor, jämförbart med andra liknande mikrostater, de är nästan alla bönder och vallar kossor.

Detta lilla land blev för runt nittio år sedan intvingat i ett tvångsäktenskap med den mycket mycket större staten Georgien, ett land som det i övrigt inte delar någonting gemensamt med. Förutom att man är omringad av den stora staten Georgien på tre sidor, med höga berg som stoppar upp i norr, med bara en navelsträng som en öppnande kil mot norr. Man levde sedan tillsammans i ett kollektivt förtryck under sjuttio år, ge o ta några år, för att sedan så fort möjlighet fanns gå delade vägar, för omkring femton år sedan.

Det stora landet Georgien ville då hålla kvar sin äkta maka i tvångsäktenskapet, men efter mycket om och men, med många grymma strider, lyckades mot förmodan det lilla lilla landet slå sig fri, med viss hjälp från norr. Ungefär som om en kvinna får hjälp från någon starkare instans, mot den förtryckande maken.

I norr fanns nämligen den önskade partnern, den man önskade bo ihop med, men som man påtvingades en splittring av för då runda nittio år sedan. Den norrliggande naturliga partnern har istället fått gifta sig med en mycket mycket större stat, en gigantisk stat, ja faktiskt världens största stat, den Ryska. Den ryska staten kände sig givmild inför sin lilla lilla granne i syd, lite även för att den är sur på staten Georgien, en stat där många stora ledare för den gigantiska staten kommit från. Hursom haver så var megastaten snäll och sände ner lite fredsbevarande soldater som kunde bo og leva i den lilla lilla staten, för att på något vis garantera att det inte blev mer stridigheter där, detta har man gjort efter att hela världen har bestämt det så. Det har varit lite som semester för de ryska soldaterna, att vara där i bergen, bland kossor og så.

Den stora, mindre, staten var dock inte glad över detta, utan har ibland lite då och då under de runt femton år som gått, både sagt att den skall ha tillbaks det lilla lilla landet som den via tvång tidigare fått, ibland har de använt sina bössor över gräns og land. Denna stora stat fick korrupt ledare efter en och annan, och för att hålla sin stat samman så behövs det allt populistiska mål, varav ett var att sno till sig nytt land. Man har även fått en hel del hjälp från ett annat stort land, ett land som ligger långt därifrån.


Den stora staten började kriga, attackera, bombardera, den lilla lilla staten. Några dog, kanske inte jättemånga, men några, och deras huvudstad sattes i lågor o ruiner. En misär och katastrof, skapad av den stora staten. Man råkade nog även skjuta några av megastatens fredsbevarande soldater, individer, vilket gjorde att den stora megastaten blev väldigt barsk. Den lilla lilla staten ville inget hellre än att den stora megastaten skulle komma till den lilla statens räddning. Den stora megastaten gjorde så, inte bara för att rädda den lilla lilla staten, utan även för att den var väldans arg då den andra stora staten, dock inte lika stora staten, dödat och lemlästat dess medborgare, fredsbevarande soldater, och sen, förresten, så var de inte sedan redan tidigare speciellt glada i varandra.

Den stora megastaten hade således alla anledningar att dels försvara, dels angripa, den andra mindre stora staten, den var den som började, och den började hårt och grymt. Den stora megastaten var väl medveten om att den var så så mycket starkare än den andra stora lilla staten, Georgien, så den visade lite hänsyn och bråkade bara lite. Till skillnad från Georgien som mest beskjöt civila hus, så försökte den stora megastaten istället rikta in sig på militära ändamål, ja, så intill den grad att den nog fördärvat det mesta av militär kapacitet hos den aggressiva angriparstaten, ja, i alla fall i dess norra delar. Den stora megastaten har även gjort vissa övergrepp, om de är medvetna eller ej är svårt att veta, men några störe dödstal verkar de ej ha skapat, i alla fall. Den lilla lilla puttestatens arga medborgare, som de flesta flytt kosan till norr, men där miliser fanns kvar, var istället lite mer hathämndsfyllda, lite bärsärkargång får man räkna med i krig, därför skall man inte starta krig överhuvudtaget, krig är illa. Det borde Georgien veta om, men ändå startade det ett sånt, på barbariskt vis.

Den staten som började, borde ju förstått att den stora grannen i norr skulle ryta ordentligt, eller förstod den söderliggande staten inte det, är den så dum i huvudet? Ja, kanske, eller så tänkte den cyniskt att den nog får lite hjälp från annat håll, men hur skulle den kunna tro det, ingen vill ju slåss i gyttjan med staten i norr. Nej, den trodde nog ingenting, den har nog förstått att inget sådant skulle ske, eller så förstod den inte ens det. Nej, ett dåligt försök att få lite uppmärksamhet, som en liten unge, lille Micke, ja så heter han, gossen med slips i mun.

Den aggressiva angrepsstaten vände och kved på sig, som en liten unge som får ett, två, slag, av ett litet större barn, efter att den själv slagit hårt, i bulorna på den andra. Den började skrika, gråta, gnöla, som en tvär stucken gris. Den högsta grisen babblade o skrek mest av alla, nästan inget av vad han sa var sant, hans tunga började allt bli blå av alla lögner, så han började äta på sin röda slips. Han tänkte att den skulle färga av sig, om han nu klarar av att tänka d.v.s. Det är oklart där, ännu.

Den stora megastaten skrattade nog lite gott där, bakom kulisserna, de skulle ändå ge sig av. De önskade bara slå fingrarna av den arga statens makt, slå sönder dess militär. Sen skulle de gå tillbaka till att skydda den lilla staten, så att den stora staten inte igen får för sig något dumt, den har ju så sagt den skall göra.

Men den bölande staten skrek så mycket, så mycket att hela världen, eller ja, de västerliggande länderna, tittade upp som små oförstående idioter. De västerliggande länderna, deras dumma politiker och pöbliska journalister, tittade förskrämt mot den stora megastaten. De trodde aldrig aldrig att den stora megastaten som de varit rädda för i hela sina liv skulle göra så, fastän de själva absolut skulle göra så, speciellt den stora stora stora stora staten längst bort från fjärran.

Den har gjort så många gånger, lite varstans på jorden. Skillnaden är att den stora stora stora stora staten långt borta från fjärran hav, aldrig någonsin gjort så, om det inte funnits några rikedomar att hämta hem. Eller jo, men om det inte finns det, så förstör den stora stora stora staten hela länderna istället, den säger ofta att den vill ge dem en historietripp, till stenåldern då, och jagar till och med folk in i grottorna. Den ger sig inte bara på militären, den går på folket i gemen direkt, för det är ju ändå dem som föder dem, s.a.s.

Men även, ett annat litet skitland över havet till väster från den stora megastaten började grymta, den säger då galant att den absolut skall avlyssna allt den stora megastaten har för sig, japp det skall den, bara den fortsätter sända sina meddelanden över kablar dit så, och sedan ryter den till den stora megastaten och säger att ‘nej, vi avslutar alla samarbeten med er, ni är ju dumma’.

Samtidigt som den säger sig vilja leva i fred, beter sig den ganska elakt, men det är ju ändå en liten skiten stat, och dessutom, den har inga militära installationer att slå sönder, förrutom då de där avlyssningsmanikkerna. Det är i sig en ganska ironisk stat det där, själva staten har blivit pacifistisk, ja efter några hundra år av fred och betänkanden kring det där, men de dumma politikerna och pöbliska journalisterna, de har inte fattat det än, de hetsar istället gärna krig. Mot bättre vetande.


De olika staterna i västerled bråkar så mycket, käftar och håller på, att hela saken kring det lilla lilla lilla puttelandet och den smått småaktiga konflikten där militärbaser fördärvas, snart blir en världskonflikt. Allt detta, för att den stora stora stora stora staten tittar med oljestimmande natoögon mot innanhaven därborta längs Sidenvägens områden samt vill visa vem som tror sig bestämma här i världen, alla övriga, bara låter sig luras med, stupdumma som de e, i sin räddhågsenhet.


Så dumma att de inte förstår, att det inte ens finns någon olja där i Khussar Iryston, men att de har rätt att bestämma sitt egna öde ändå.












~