Kvalitetsredaktören i Svenska
Dagbladet förklarar varför man benämner Barack Obama som ‘svart’, med
anledning utav att någon mejlat in och undrat, då han ju uppenbarligen har en
svart och en vit föräldrer, och att man ju då likväl kunde kalla honom ‘vit’,
eller ‘färgad’.
Huvudskälet till att vi kallar
Obama svart är journalistiskt.
Det var ju för tur det, ty
vetenskapligt slutade de flesta rasbeteckna individer någon gång efter första
halvan av föregående sekel, men om man ändå äskar hålla den rasbiologiska fanan
högt och segregera in folk i olika rasassocierande beteckningar så bör man ju
göra det med någonslags korrekthet.
Är man av en del svart, och en
del vit, så blir man mulatt, man blir inte per automatik svart.
Det är även betecknande för
pöblen, förlåt, publicisterna, att vissa fortfarande mentalt lever under Jim
Crows lagar som var gällande i delar av USA emellan 1876-1965, där man
saluförde att man separerade men likvärdställde, och man var i
implementeringen av dessa separationslagar långt strängare än både Nazityskland
och ApartheidSydafrika, ty inte en enda droppe svart blod fick finnas i en
viting om han skulle få benämnas så. Obama är ju halvt halvt så det är klart
han är svart, något annat verkar va en omöjlighet.
SvD:s kvalitetsredaktör verkar
dock ta stolthet i att man inte kallar svarta för negrer längre, vilket t.ex.
Martin Luther King gjorde, nej det är bra, neger betyder ju ändå bara svart
jaja, jag bara skojar, det är
klart man får kalla sig precis vad man vill,
men folk kan ju missuppfatta med,
så här sa, skriver, t.ex. Barack Obama i hans uppmärksammade rastal, där han
för enda gången tar upp sin egen ‘rastillhörighet’:
I am the son of a black man from Kenya and a white
woman from Kansas.
Jag vet inte hur man kan
missuppfatta detta, samt missuppfatta hela hans utproklamerade unifierande
politik och istället vara helt fast i sina egna fastställda tankegångar, i
biologin, likt en kraxande kråka.
Men vad vet jag, jag är bara en
människa.
~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar