Gammelsvenskarna

 

I Ukraina finns det spillror kvar av den gamla -svensk-östsvenska befolkningen som talar estlandssvenska som då härstammar från de östsvenska dialekterna, men som nu har gått sin egen väg utan någon större påverkan från det svenska standardmålet.

Denna estlandssvenska, eller egentligen dagösvenska, talas normalt i Estland av några få individer, men har genom historiska komplikationer kommit till Ukraïna. De svenska ukrainarna härstammar från ön Dagö som hyste en stor svensk befolkning fram till 1781 där de kanske utgjorde en tioprocentig minoritet på 2000 människor, men vid det nämnda årtalet tvångsförflyttades de flesta till Ukraïna och kvar blev endast några få som vid 1900-talets början uppgick till kanske 50 personer och nu endast är ännu färre. Det var en rättslig tvist med den svenske godsägaren Stenbock som föranledde förflyttningen till det av Ryssland nyerövrade området, från turkarna, i södra Ukraïna. Hälften av de påtvingade emigranterna dog dock på vägen, men den 1 maj 1782 så kunde man besitta området som kommit att kallas Svenskbyn som ligger vid floden Dnjepr omkring 8 mil norr om staden Cherson.

I början av 1800-talet flyttade en massa tyskar in och grundade byar runt omkring Svenskbyn och tog då i beslag 75 % av svenskarnas mark, härefter kallas även byn istället för Gammelsvenskby. Byn hade 1904 ett invånarantal om 704 personer, men man hade då genomlevt både missväxt och en strukturell knapphet på jord vilket föranlett emigration till bl.a. Sibirien. Under 1920-talet så led svenskarna av hungersnöd i likhet med andra ukrainare och 1929 kunde 885 dagösvenskar genom Röda korsets beskydd utvandra till Sverige som deras förfäder kanske 800 år tidigare lämnat.

Gammelsvenskarna hade ju kommit från en sammanhållen by, men splittrades i Sverige upp, i sann svensk förtryckande assimileringsanda, och utplacerades på gårdar för att ‘lära’ sig det svenska jordbruket, d.v.s. de fick som oftast bli statare och liknande. Drygt 240 av dem valde en tid senare att återvända då tillvaron i Sverige inte var till förnöjs. Många gammelsvenskar såg den tyska erövringen av Ukraïna som positiv och förvisades därför 1945 iväg till läger i Vorkuta nära Norra ishavet. De överlevande härifrån lyckades så småningom flytta tillbaka till sina hemområden och bildade tillsammans med de omgivande tidigare tyska byarna området som kom att kallas Zmejovka som vart stängt för utlänningar fram till 1980-talet. 1994 bodde det i detta område 116 registrerade svenskar och precis utanför så kan man hitta ytterligare 169 personer - hur många av dessa som talar den ukrainska formen av dagösvenska är svårt att förtälja, men det rör sig troligtvis om endast några få, kanske ett tjog.

Rikssvenskan däremot som troligen inte heller har fler talare utlärs under vissa få timmar i veckan till byns barn trots att det var över åttahundra år sedan som de ukrainska dagösvenskarnas tal bröt med det som kom att bli standardsvenska, ett språk som då naturligtvis ej ännu var skapat. Ett språk som aldrig varit deras.

~

Läs mer om dessa i min bok Europas tungomål.

 

Faraos folk - Balkans egyptier

En del av de individer som medialt samt politiskt vanligtvis indelas under det romska befolkningsspektrat på Balkan menar att de inte alls är romer, utan egyptier, och de har även börjat bli mer accepterade som en separat etnicitet, oavsett vilken bakgrund de må tänkas ha.

De själva hävdar att de är runt 100 000 i Kosovë, och emellan 5000-30 000 i Makedonien, och menar att de ej är romer utan just egyptier, vilket omgivningen ej håller med om. Vissa historiska och arkeologiska fakta kan ehuru tala för en viss egyptisk koppling varvid vidare studier i ämnet skulle kunna ge intressanta resultat. Att de de facto är avskiljda från övriga romer är dock en realitet varvid ett erkännande utav dem som en egen minoritet kan ha viss rättmäktighet, vilket även Makedonien insett. När de serbiska politikerna haft en benägenhet att erkänna sin egyptiska minoritet har det nästan alltid varit i syfte att statistiskt minska det albanska befolkningsantalet. Egyptierna har sedan kommit att bli de verkligen bortglömda offren (romerna har åtminstone förts på tal) i Kosovakonflikten, då de blivit offer för albanska övergrepp, en del har flytt till främst Makedonien där de varit mer välvilliga gentemot dem, även Kairo har emottagit en repatriering av denna sin eventuella exodusbefolkning.

Föreningen egipcani skapades 1990 i Ohrid, Makedonien, vilken snabbt fick 4000 medlemmar och en systerorganisation i Pristina i Kosova tilldrog sig en medlemsskara av 6000 egyptier. Egyptierna hävdar till skillnad från omgivningens syn att de inte är av romsk börd samtidigt som de kämpar emot en alltmer intensiv albanisering utav detta faraotiska folk. Att de är av egyptisk börd tvivlar de flesta utomstående på och pekar på att det främst verkar vara bofasta välbärgade, och bildade, individer av misstänkt romsk börd som framför idéen om egyptisk härkomst för att så undslippa den negativa klang som romskheten medför.

Egyptiskförespråkarna pekar bl.a. på att trots att de är muslimer så har de i flera århundraden firat Sankt Athanasius dag, och denne var en kristen koptisk patriark i Alexandria. Andra fenomen som sägs ansyfta på en egyptisk bakgrund är att en del äldre sägs dela den gamla egyptiska folktron om att den mänskliga skuggan innehar magiska krafter och man nyttjar bl.a. sånger för att bota sjukdomar som orsakas utav dessa skuggor. Man har även hittat en mängd föremål med klart egyptiska motiv, bl.a. statyer av gudinnan Isis, i Makedonien och de anser i likhet med fäderneslandets förfäder att vete är en fruktbarhetssymbolik. De menar att de ankommit till Balkan under Alexander den stores tid på 300-talet f.kr. och då grundat ‘Lilla Egypten’ och att deras koloni utökas under de påföljande århundradena via den romerska Via Ignatia.

Visst stöd har man hittat i arkiven i Vatikanen som nämner att runt 300 000 egyptiska soldater kom till Balkan emellan åren 306 och 337, varvid det ej kan ses som helt omöjligt att vissa traditioner och folkmyter har kunnat föras ner i generationerna eller i kulturlagrerna.

Hursomhelst, egyptierna erkänns som en nationell minoritet i Makedonien och runt 0,2 procent utav befolkningen har registrerat sig som tillhörig denna afrikanska minoritet.

~

Sveriges segregationsproblem

det är till synes så att Vellinge är mer segregerat, via sin homogenitet, än vad Rosengård är, för det bor fler ‘etniska’ svenskar i Rosengård än individer med annan etnisk bakgrund i Vellinge

ja jag vet inte var problemet i debatten är

för jag skulle då hellre bo i

Multiculturalia än i Svenskethnica

~

+ Postmodernism

SvD