en
brittisk fånge ... krävde att åtminstone bli behandlad som ett djur. Han
avundades sin granne, en hund, som hade en luftkonditionerad hundkoja och en
grön plätt att springa runt på.
Vardagen
på Guantánamo ... [är] en oändlig upprepning av meningslösa förhör, misshandel
och tortyr. Under bönestunderna spelas den amerikanska nationalsången, på
dagarna ringer medfångarnas ångestskrik i öronen och på nätterna spelas musik
på hög volym
‘Under
bönestunderna spelas den amerikanska nationalsången’
det
räcker mer än väl,
det
behövs inga läger i Afghanistan efter det här
~
Cukri,
Rakel, “Livet bakom taggtråden”, i Sydsvenskan 24 januari 2008 s. B4,
refererandes bok Kurnaz, Murat, 2007, Fem år av mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar