Ättestupan

ättestupan fanns av en anledning,

men för att ta hänsyn till det moderna miljötänket

så får vi nyttja ätteklubban
för att slå amalgamet ur käften på dem först

~

Med kvinnor vid makten blir det en fredligare värld!

Madeleine Albright

Condoleezza Rice
Hillary Clinton

~

Luna Luvica – Det är Du

tiyammaššiš D.UTU-za

~~φ~~

jordslig sol

~

+ Tu est Divina

Båtflyktingar

Orangutanger i det vilda verkar inte använda sig av redskap i någon större omfattning men har i fångenskap visat sig besitta en stor fallenhet för det. En människohållen orangutang lärdes att tillreda en flintsten med en stenhammare och skapa en vass kant som sedan kunde nyttjas att skära upp en matlåda.

Många av de orangutanger som tidigare varit i fångenskap men sedan släppts ut i det fria har uppsnappat lärdom och brukar verktyg i mycket högre grad än de som ej varit i kulturell kontakt med människan, de kan t.ex. använda pinnar för grävning, slagsmål, ätning, klining och mycket mer.

Man har noterat att vissa av dessa frisläppta orangutanger, utan mänsklig intervention, knytit upp komplexa knutor som hållt fast båtar till land för att sedan hoppa upp och ro båtarna över floder.

De måste dock lära sig att bli sjörövare om världens uppmärksamhet på deras habitana misär skall komma i dager.

~

The StreetWise WarCats of Baghdad

The bloodiest suicide bombings, even miles away, have the sound and feel of the apocalypse, causing humans to freeze, no matter how often they experience it

Cats need to hear it only once. As they skitter to the safety of trees and bushes, they enter the blast and the tremor on the hard drive of their brains

On the next occasion, come the blast, they barely stir

svagsinta människor

rädda för ingenting

inget å bry sig om

tss, bomb hit eller dit

Burns, J. F. “What Baghdad’s Cats Know About War”, The New York Times, October 14, 2007, p. WK 5

Benito Lando?

Anders Malmsten, skapare av sajten Svenska namn, säger:

man ska inte vara för taktisk när man väljer namn till sitt barn

och det är rätt, den politiska korrektheten behöver man inte följa, en liten Adolf sitter alltid gott, eller då, varför inte en Benito, eller efter frun Rachele, och klirra in 15 papp i kassan på köpet, om man inte är invandrare då, säger syditalienska Movimento Sociale Fiamma Tricolore

antitaktiskt namn

totalismens eufori

flamman Rachele

~

Om svenskar

Italien

Få italienare skulle komma på idén att smutsa ned sina fina fritidsbyxor genom att ligga på knä och egenhändigt skruva ihop en säng eller ett skåp. Att följa instruktioner är svårt för detta individualistiska folk.

Det där med gör det själv och tvätta alla kläder hemma i tvättmaskinen uppfattas inte på minsta sätt som dygder på dessa breddgrader. Varför ska man klampa in på någon annans expertområde?

Det finns ju monteringsfirmor och kemtvättar.

Att utmana denna naturliga ordning anses inte smart utan dumt. Italienarna när misstanken att svenskar är så duktiga att de är korkade.

svenskars arbetsstam

lutherana moralen

skev onormalism

igenstockade svenskar

sempre, Viva l’Italia

Tyskland

Sverige är fantastiskt. Att vara svensk i Tyskland är nog ännu lite mer fantastiskt.

Tyskarna gillar allt vad vi gör. Det finns knappast någon annan nationalitet som är så välsedd här. Antagligen är det till och med bättre att vara svensk än nordtysk i Bayern, och vice versa.

ärotradition

nådde klimax med Hitler

ariska Svärje

Frankrike

Det finns fransmän som tycker att Sverige är just så fantastiskt som reklamen påstår. Det är i första hand de robusta, naturälskande fransmännen som blivit förtjusta i den myckna orörda naturen.

Dessa fransmän intresserar sig sällan för svenskarna. Tvärtom är det en fördel att det är så glest mellan invånarna.

fagra Sverige

grönska og natur, böljar

svenskar fördärvar

Indien

Affärsmän brukar uppfatta svenskar som högst kompetenta men inte sällan även som stela och rentav lite buffliga. Åtminstone mot kvinnliga kolleger, som de kan råka släppa dörren i ansiktet på.

litet land i nord

beter sig som tjurbufflar

respect holy cows

Storbritannien

Svenskar ses som plikttrogna och hårt arbetande med goda kunskaper i engelska. “Organised and tidy” och “neutral and nice” är två beskrivningar. Men tydliga instruktioner är ett måste.

böjda huvuden

svenskarna utför order

the white man’s burden

“Korkad, kaxig & korrekt. Så är svensken – i världens ögon”, i DI Weekend 9-10 november 2007 s. 15-19

Danmark smälter iväg

Grönland har röstat ja till självstyre från Danmark, det är synd de 1985 gick ur EU, då EG, för det hade ju varit bra nu när Island snart antagligen kommer in

Quebec nästa?

~

SMS-lånens kunder

En sak har de gemensamt: en desperat brist på pengar

skriver Aftonbladet

det är därför det är så bra, att man kan tilltäppa behovet så kvickt,

det behövs ibland

men som med alla ögonblickliga tillfredsställelser

så kan det finnas ett efterspel

för dessa har man eget ansvar för

~

Den rasistiska pöblen

Barack,

han är inte svart, han är inte vit

han är lika vit, som han är svart

Obama,

han är en människa.

~

Gudinnan

Moder Jord

Gudinnan i Dig

må du vara fri

infångandes solar

i all vår dyrkan

~

+ Tu est Divina

Indien – politiken delar, hindi och urdu

I Indien talas väldigt många olika språk, som jag nog tror alla vet, runt eller mellan 300-850 olika tungomål parleras, allt eftersom om man vill räkna strikt eller om man nyttjar en mer flexibel språkhållning och erkänner varje, eller nästan varje, språkentitet som speciell och rättbördig sin egen språkliga identitet och plats.

Jag vill här, visa på ett exempel, innehållandes tvenne språk, hur problematisk språkuppdelning kan vara, samt vilka andra faktorer som åtminstone ibland spelar in. Naturligtvis hänfaller jag då åt de konflikter som ibland blossar upp i detta kolossala land emellan muslimer o hinduer.

Vilka som är muslimer och vilka som är hinduer är ofta en konsekvens av historien - denna religiositetshistoriska uppdelning har dock givit Indien ytterligare en uppdelning, den hindu-urdiska språkuppdelningsproblematiken. I media behandlas de nästan alltid som två olika folk.

Båda språken är officiella, båda språken tillhör den nordindiska grenen av de indoariska tungomålen, men saken är den att de tvenne språken är i princip samma språk.

Hindi talas av, i Indien, cirka 180 miljoner förstahandstalare och kanske 350 miljoner om man räknar in även andrahandstalarna, emedan urdu har 46 miljoner parlörer. Hindi talas då traditionellt av hinduer emedan urdu traditionellt är muslimernas språk.

Låtom oss väldigt snabbt titta på denna uppdelning och vilket fog den har för sig.

Hindi är, för det första, ett komplext namn på flertalet olika språk i Indien. Man använder sig oftast av ett standardiserat skriftspråk kallat modern standard hindi och som inte varit något talat språk fram tills helt nyligen då vissa medborgare, främst i städerna, övertagit detta konstlade språk som sitt - antalet talare växer snabbt på bekostnad på närbelägna och närbesläktade mål. Detta är givetvis helt jämförbart med t.ex. standardsvenskans artificiella skapelse samt sedermera erövring av andra svenska språks geografiska områden.

Kruxet är att inte bara detta språk har namnet ‘hindi’ utan även en mängd andra språk som talas i vissa områden, även om de är helt åtskilda sådana, har detta namn. Men situationen blir än mer prekär när man drar in urdu i resonemanget, både hindi och urdu är som sagt officiella språk i Indien, men det är inte olika språk, inte ens olika dialekter eller subdialekter - de är olika litterära stilar baserade på exakt samma språkliga variant. Det går alltså inte ens att jämföra med t.ex. den norska situationen med de två olika officiella norska målen, för där rör det sig ändå om olika språkgrunder.

Både urdu och hindi har sin grund i huvudstaden Delhis variant, ofta kallad dehlaviska. Dehlaviskan kallas även khari boliska, detta namn används dock också om ytterligare andra varianter norr om Delhi och de skiljer sig fonologiskt sett ganska mycket från dehlaviskan - olika förslag har getts för att lösa detta terminologiproblem.

Hindi-urdu har samma, nästan identisk, grammatik och kärnvokabulär, det är dock vissa skillnader i användandet av dem, terminologin och uttalet av visst utländskt ljud - ingen av dessa skillnader är dock så stora så att en vanlig indier kan höra skillnaderna och berätta om talaren framför sig är urdu eller hinditalare.

När det gäller den litterära traditionen, d.v.s. skriftspråket, så skiljer det sig desto mer, även vokabulären skiljer sig åt på detta stadie då hindi tar sig höglexika från anfadern sanskrit, emedan urdu plockar sitt från det indoeuropeiska nabospråket iranska och semitiskans arabiska - de blir genom denna skriftliga inlåning i det närmaste oförståeliga för parterna.

Till detta skall även tilläggas att man nyttjar två olika alfabet, hindiskan använder devanagari-skriften, vilken var den sanskriten använde, emedan urdiskan använder sig av ett modifierat persoarabiskt alfabet.

Uppdelningen är alltså gjord p.g.a. historia och tradition, men bibehålls kanske främst p.g.a. religion - som dock, i stor grad, är en konsekvens av historien. Företrädare av de olika traditionerna framhåller givetvis att t.ex. hindi är urdu fast skrivet med devanagari och med tillägg med sanskritterminologi och viceversa. Det kan de hålla på o bråka om i en evighet.

Ur ett historiskt perspektiv så kanske urduisterna har mer rätt då urdu var väl etablerat som skrifttradition hos den muslimska eller muslimskt påverkade delen av befolkningen när britterna under början av 1800-talet stödde skapandet av modern standardhindi med användandet av devanagariskriften, detta genom att ha urdu - läs khari-boliska - som basis.

Men för att komplicera till det lite så kallades icke urdu för urdu förrän omkring 1800, innan dess så kallades stundom språket för hindi. Detta har sin grund i att ordet ‘hindi’ eller hindavi betyder ‘språket av Indien’ - d.v.s. i deras fall khari-boliska, till skillnad från persiskan som det muslimska etablissemanget höll sig till.

Ordet hindi är dock av persiskt ursprung, deriverat från floden Sindhu d.v.s. ‘Indus’ och betyder egentligen bara ‘indisk‘. Termen ‘urdu’ är istället en förkortning av zaban-e-urdu-e-mualla ‘språket av den exalterade bazaaren’ - urdu betyder ‘läger’ men åsyftar då på den majestätiska bazaaren - båda termerna är alltså av ickeindiskt ursprung.

Hindiisterna menar dock att hindi åsyftar på alla inhemska litteraturtraditioner av Hindi-regionen och khari-boliska spelar då en mindre framhävande roll. Och som innan nämndes så kallar även andra icke-khari-bolisktalare sitt språk för hindi, t.ex. i Uttar Pradesh - detta ligger ju även i ordets egentliga betydelse.

Alla språk som talas i Indien är till syvende og sidst hindispråk, det även om de inte är hinduspråk, men ur långtidshistorisk synvinkel så är varken hindi eller urdu indiska språk - de är dock ariska mål.

Uppdelningen äro artificiell och en konstruktion av historien, i historien bör den ock så förbli. Detta är bara ett litet exempel från en mycket stort land om hur historien kan komplicera till nutida förhållanden där muslimer och hinduer måste lära sig att leva tillsammans i en sann indisk tolerant anda, men där religion o historia sätter käppar i hjulen vilket sedermera skapar språkliga hinder.

Det vanliga uttryckssättet att ‘ett språk är en dialekt med en armé’, kanske fungerar i Sverige men ack ej i Indien, utan ett språk är en dialekt som benämns som språk, mer än så är det ej, varken där, eller här. Man kan ju dock använda vapen för att försöka få fram sin mening, frågan är om det hörsammas så bra.

~