Framstegstänkandet anses ofta
kräva en linjär tidsuppfattning.
En linjär tidsuppfattning finns i
både judendomen såsom efterföljaren kristendomen. Många menar felaktigt att
linjarismen har sin grund just i kristendomen, vilket ju för det första är ett
konstigt antagande då den så klart finns i även judendomen. Men det är det
vanliga felaktiga antagande eurocentriska tänkare ofta begår, fastän ens kristendomen
är en orientalisk religion.
För övrigt så är både framstegs-
samt framtidstänkandet klart utläsbart via enkel analys av handlingen i
Gilgameshtexten, världens äldsta större litterära text som behandlar påstådda
verkliga händelser.
Den nu avlidne sociologen,
verksam inom genusvetenskap, Karen Davies menade att den linjära tidsuppfattningen
är någonting som skapats av makten, till skillnad från en äldre form av
rundgångstänkande, som då skulle härröra från t.ex. bönderna och deras beroende
av årstiderna som går runt och runt i likhet med t.ex. vår icke-digitala
klocka. Hon menade också att linjarismen i tidsuppfattningen antagligen skulle
kunna knytas till vårt linjära skriftsystem.
Nu är det så att det finns många
olika skriftsystem i världen och har så även funnits i historisk tid, historisk
tid anses förövrigt börja när skriften uppfanns - allt därinnan anses vara
förhistoria, därmed icke sagt förmodern.
För några näraliggande exempel,
som alla är besläktade, så kan man åberopa att f.ex. semitisk skrift går från
höger till vänster, den grekiska utvecklingen utav den semitiska skriften blev
att man från början skrev från höger till vänster och ibland i arkaisk tid
använde man sig av metoden boustrophedón eller som oxen plöjer (d.v.s. först det ena sedan det andra hållet)
för att sist gå över till vänster-högersystemet som vi även har efter latinets
inflytande.
Etruskerna, som tog sitt alfabet
från grekerna, använde också de tre olika systemen men övergick till det sistnämnda
genom, antagligen, latinarnas inflytande. Runorna, som antagligen kom från de
av etruskerna besläktade folket räterna skrevs vanligtvis också från vänster
till höger men i arkaiska skrifter finns också inslag av höger-vänster.
Slutligen så har sanskriten en
ganska intressant skriftordning, dels så skriver man vänster-höger som latinets
skrift men man skriver också ihop vissa ord som ofta skall läsas uppifrån och
ned. Detta hoppiga system sker i ett och samma ord, och kan illustreras såsom
med hjälp av linjer där en linje får representera en stavelse och kan se ut så
här: ---º--- där man alltså läser först
vänster-höger, sedan uppifrån-ned, för att återigen byta till vänster-höger.
Dessa uppifrån och ned kan vara varsom helst i ordet och också vara efter
varandra, så det kan bli riktigt hoppigt. I medelminoisk tid (ca. 1500 f.kr.) skrevs även en skrift
på Kreta med en spiraliserande skrift vilket kan vara intressant ur denna
synvinkel.
Som påpekades så skrivs semitiska
från höger till vänster vilket givetvis är precis lika linjärt som det här
använda systemet fast det är från andra hållet och det har väl ingen betydelse
för en linjär tidsuppfattning, även om vissa demagoger kanske skulle använda
det som argument för viss antydan om bakåtsträvighet.
Men frågan blir då kring de som
använde sig av de diversata systemen, t.ex. greker, etrusker, och som använt
olika i olika tider - har de ändrat och sammanblandat olika
tidsuppfattningssystem under några futtiga år och även stundom använt sig av
olika tidsuppfattningar om man då utgår från skriftsystemet? Och sedan har vi
sanskriten och dess devanagari-skrift - vilken tidsuppfattning har de?
Att ha ett tvådelat system som
sanskriten torde i så fall vara kanske den bästa lösningen för tiden är
sannolikt tvådelad och jag tror att detta har stått klart för de flesta
civilisationer i historien, att man ser tiden som linjär visar t.ex. redan
Gilgamesh, och att tiden går runt vet alla bönder men även t.ex. jägare, och
alla människor som lever - om man skall ägna sig åt generalisering lite.
Tiden går dels runt, dygnen går
runt i oändlighet även om vissa modifikationer skes på vägen, årstiderna går
också runt - båda dessa system går runt, d.v.s. de återkommer, men gör det på
lite olika sätt på olika delar av jorden, de levande norr om polcirklen kan ju
ha talat om den ljusa årstiden och den mörka, och mellantingen, där tiden inte
alltid är densamma som på övrig plats, d.v.s. dygnet kan vara ljust dygnet runt
vilket gör att den naturliga dygnsrundgången inte klart gäller under dessa två
årstider men däremot så gäller den andra rundgången - d.v.s. årstidsrundgången.
Att dygn och årstiders rundgång har sina naturliga förklaringar har vi i senare
tider kunnat påvisas med hjälp av jordens rörelser.
Tiden går också framåt i ett
linjaristiskt system, eller cirkellinjaristiskt system (men det har mindre betydelse för det är framåt det också),
detta visste Gilgamesh och han ville fortsätta gå framåt även om den naturliga
livscyklen sade annat.
De fornindiska termerna för öst
och väst betyder samtidigt ‘framför’ och ‘bakom’ vilket pekar på en linjarism,
nordmännens Hel och hellasernas Hades låg båda i nord, det
germanska ordet för ‘nord’ är kognat med umbriskans nertru
‘vänster(hand)’ och till hellasiskans nérteros ‘tillhörande
undrevärlden’. I Ultima Thule vi bor.
Buddhismen, bl.a., kan tas i
anspråk av vissa för att man menar att man ser livet som en cyklisk företeelse,
med dess reinkarnation, men om man vidgar det så är det inte frågan om ett
slutet cykliskt system utan mer utav ett linjaristiskt, eller hellre ett cirkellinjaristiskt,
då man gör rundgången genom olika liv men meningen med detta är att man skall
gå framåt och inte runt, och absolut icke bakåt, för att slutligen hamna där
man icke behöver alls gå runt mer, d.v.s. slutmålet som ligger enligt linjärismens
lag i ändan på cirkellinjen.
Den protoindoeuropeiska roten *bheu-
‘att vara, existera, växa’ anspelar också på detta linjaristiska system, det
växande systemet, och antagligen så har vi genom den suffixerade formen *bhu-tu-
erhålligt genom latinet ordet futurus - i den zoroastriska
demoninnevärlden fanns en Bušyansta, ‘Framtiden’ d.v.s. ‘Vad som sker
sker’. Denna fördärvade det vardagliga framsteget genom att se till att folk
sov för länge, märk väl att det var en demoninna, d.v.s. ett bibehållande utav
ett cirkellinjariskt sovande i en slumrigt diffus drömvärld, framtills vakning
ändå sker. Bušyansta, de linjaristiska arbetsgivarnas omen, en demoninna
i var mans dröm.
Nej, tesen om att uppfattningen
om tiden illustreras genom skriftsättet, eller att det skulle vara makten som
väglett oss att ha en till viss del linjär uppfattning om den, har nog inte så
mycket att skaffa med verkligheten, förutom att det är naturens gång, som sker
i ett kretslopp.
Men hon, sociologen, var inte
helt fel ute då den mäktiga egyptiska guden Thot, son till Ra eller Set, var
gudom både för skriften samt för tiden, men man trodde ju att vetenskapen
kommit längre än så, han avbildades ock som en babian.
Tiden kanske inte går framåt,
tiden kanske inte rullar, det kanske bara är vi som så tror för att allt
runtomkring oss rullar o går framåt, vi själva är kvar på samma plats där vi
var, där vi föddes, homo sapiens sapiens, fångade i illusionernas värld,
inuti oss.
~
